Ja man kan ju säga att det var ett tag sen jag skrev här, då var jag bara den vanliga Kim fast med en rund och stor mage, nu är jag en helt annan Kim med en bebis i min famn. Tänkte berätta för er hur allting gick.

Allt börja fredagen den 2 Oktober.

Mamma och jag hade bestämt att vi skulle in om och fika hos en vännina i Simrishamn, redan då hade jag väldigt mensliknande smärtor men jag kunde uthärda dom. Så vi fikade och kom in och prata om inredning och då sa hon att där var rea i Brösarp på den inredningsaffären och de kunde jag ju inte motstå så mamma och jag åkte in dit och då hade jag jäkligt ont och mamma sa hela tiden att "Det är på gång nu Kim, du kommer åka in ikväll" men det enda svaret hon fick var att jag skulle se idol och inte mer med det.

Kvällen kom och ont hade jag men jag la mig på soffan och då blev de lite bättre, även en varm dusch hjälpte lite. Och klockan blev 20.00 och jag såg idol:) Men jag gick och la mig redan kl. 21.00 för denna damen var super trött. Men de blev inte mycket till sömn för kl.24.00 så vakna jag och då hade jag RIKTIGT ont, men ni som känner mig vet hur envis jag är, inte skulle jag åka in nej nej inte än, så jag satt i soffan och kämpa mig igenom varje värk fram till kl.04.00 då gick de inte mer så jag gick in och väckte Nicklas och sa att jag ringer BB nu och dom sa att jag kunde komma in och jag ville (för er som inte vet så skulle min BF vara den 2November) Så jag beslöt att de var dags att åka in och då hade jag 1minut mellan värkarna.

Jag ringde mamma och sa att jag åker in, så hon kom upp och kolla till mig de enda hon sa var "Det är inte långt kvar". Så vi åkte in och jag gick den lååånga biten till förlossningen och kom in och dom var super trevliga. När jag kom in så hade jag öppnat mig 7cm. Jag hann att ta ett bad väldigt skönt!
Sen kl 09.00 så var jag fullt öppen men vattnet hade inte gått än så vi väntade med att sticka hål på det för att se om de själv ville gå. Men vid lite över 11 tiden så beslöt vi att man skulle sticka hål på hinnan och ut kom klart och fint fostervatten så min lillkille mådde bra iaf, sen jäklar i de hände de grejer. Efter några krystvärkar och ca 30minuter senare så har jag min son i min famn, så fin var han!

Den 3 Oktober 11.54
Är min vackra son född, helt overkligt att han efter nästan 9månader ha legat i min mage så nära mitt hjärta och så levande så har jag nu honom i mina händer, så liten och så stolt över att jag klara de jag aldrig trodde jag skulle göra. Han vägde 3135kg och var 50cm lång.

Vad ska man då säga om allt?
Jag var jätte rädd för smärtan i en förlossning och det är en hemsk smärta för visst (fan) gör de ont! Men när jag ser honom idag och ser vad en kvinna kan födda fram så hade jag kunnat göra de igen. Tänk att kvinnokroppen är byggd på sånt vis att vi kan vara två månniskor, att där ligger en till inuti dig. Helt sjukt! Jag är stolt över att vara kvinna, tänk vad vi kan göra! Ingen kan göra de vi kan.

Så nu sitter jag här, snart två månader senare med min fina pojk. Som nu är 54cm lång och väger 4225kg och tiden den går så fort. Jag njuter varje dag som jag har med honom!


Min son!
Min fina underbara son, älskar dig över allt i hela denna världen. Finns ingen som du! Vi känner varandra så väl, de bandet som vi haft från de du la i min mage tills nu blir bara starkare och starkare. En kärlek som ingen kan ta ifrån oss, du är mitt blod! Älskar dig så och du kommer få höra det OFTA tro mig!

Du är förändrat mig, och bara till de bättre! Att vara din mamma är de bästa som hänt!

Jag älskar dig Mio Zackarias Ipsen Jönsson
Du är MITT liv!


Äntligen så vet jag vad min mamma mena med den kärlek där finns mellan en mamma och hennes barn!